Inatt ringde någon pajsare från TV och ville gratulera mig för att jag blivit utsedd att leda nästa säsong av ”Så ska det låta”. Jag antog att det var någon slags prank och skrattade gott. Sedan undrade han om jag kunde slänga mig i en taxi på direkten och komma över för att börja förberedelserna. Nu försökte jag förklara att det måste föreligga någon slags missförstånd, att jag för det första inte sett programmet på tio år minst, och varför vill de ha mig alldeles oavsett, jag som totalt saknar TV-vana, varvid han en smula häpet konstaterar; ”Men…du är ju…Tony Lind!” Vilket ju onekligen är ett tämligen starkt argument, inte minst för att min bekräftelsebarometer naturligtvis gick upp på rött. Taxi till TV-studio it is. Väl framme möter nämnd pajsare upp i dörren med headset och clipboard i högsta hugg. När han får syn på mig tvärnitar han med chockad min och utbrister; ”Men…du är ju inte DEN Tony Lind!!!” No shit, Sherlock, liksom. Nähäpp. Vad göra nu? De sätter mig i någon sorts backstage-area bland fruktskålar, vita dukar, kringrännande funktionärer, sminköser och musiker. Jag blir informerad att de beklagar misstaget, och att någon snart kommer att köra hem mig igen, ”men sitt ner och ta en fika så länge.” Här någonstans vaknar jag, och nu sitter jag på toa och försöker kvickna till, fortfarande milt förvirrad av en märklig dröm, och framförallt med en oerhört frustrerad, gnagande undran, nämligen; vem är DEN Tony Lind???
*****
Denna text publicerades först som ett Facebook-inlägg 19 februari 2014.
Foto: Christopher ‘Coffa’ Broman Tak
Club Purjo 