Någon morgonmänniska har jag aldrig varit. All morgon som inträffar före 10:00 på förmiddagen är svinotta vad mig anbelangar. Därmed sagt har jag heller aldrig haft problem med att komma upp på morgonen, hur tidigt det än är, eller hur lite jag än sovit. Mitt muskelminne tar mig genom morgonrutinerna de första timmarna, tills hjärnanFortsätt läsa ”Makro och mikro.”
Gör inte remakes av skitfilmer!
De som förnekar att SD är ett nazistparti gör ofta det genom att jämföra hur SD framstår 2022 med hur onkel Adolf och grabbarna uppfattades 1945. Det blir givetvis en grovt felaktig jämförelse. Man ska jämföra dagens SD med detta mysiga hemma-hos-reportage från svenska Vecko-Journalen i Nådens År 1933. När historien upprepas gör den inteFortsätt läsa ”Gör inte remakes av skitfilmer!”
Pissa i Atlanten.
Jag säger att vatten är vått. Det känns varken särskilt kontroversiellt eller provocerande när jag säger det. Men tydligen har jag fel. Du säger att vatten är torrt. Numera. Vattnet kanske var vått en gång i tiden, även om också detta kan ifrågasättas eller relativiseras, men det är i alla fall inte vått nu, ochFortsätt läsa ”Pissa i Atlanten.”
Min pappa är starkare än din pappa.
Nationaldagen, liksom de flesta traditionella högtider, är en märklig företeelse. Människan är en ritualistisk varelse. Vi verkar ha ett behov av traditioner, av att saker görs på ett visst sätt, och detta skall upprepas varje år, varje vecka, eller i vissa fall varje dag. Religioner har sin liturgi med lustiga hattar, färgsymbolik, bönestunder, rökelse ochFortsätt läsa ”Min pappa är starkare än din pappa.”
En kantstött tvivlares hopp.
I mina ljusare stunder, när det är medvind, utförsbacke och solen skiner på den snygga halvan av mitt skägg, ser jag mig själv i huvudsak som hyfsat positiv. Jag vill gärna anamma Hans Roslings och Martin Luther Kings anda av framtidsoptimism, och deras förmåga att se hur världen (måhända långsamt) ständigt rör sig mot detFortsätt läsa ”En kantstött tvivlares hopp.”
Vulgärt oskick och svårartat grova fall av perversion.
Jag skulle vilja pejla intresset hos mina vänner för en kommande folkrörelse jag överväger att initiera, under parollen ’Hide the nipple’. Detta skall inte ses som ett inlägg mot amning i offentliga miljöer, det är givetvis ingenting som skall ifrågasättas, begränsas eller förbjudas. Nej, det jag vill åstadkomma är en jämlikhetsprincip där det ska varaFortsätt läsa ”Vulgärt oskick och svårartat grova fall av perversion.”
Ett kackel utan slut.
Jag har en egenskap som kanske (säkert!) framstår som en smula eljest för hyggligt folk med balanserade känsloliv och god mental hygien, men som jag själv betraktar som en gåva i denna dystra tillvaro vi kallar Livet. Alla mina nära vänner är väl bekanta med denna egenhet, en del av dem finner den underhållande, andraFortsätt läsa ”Ett kackel utan slut.”
For those about to Prog.
En progressiv spellista. Jag skulle gissa att i den mån folk i största allmänhet ens vet eller bryr sig om vad progressiv rock är så föreställer de sig nog musik som liknar Yes, c:a 1973. Cape-beklädda virtuoser som spelar fort och mycket i alla tonarter och taktarter samtidigt, med låttexter som är en korsning avFortsätt läsa ”For those about to Prog.”
Själfulla rövsparkar.
Idag känner jag att jag behöver prata om King’s X. De har varit ett av mina favoritband sen jag först upptäckte dem 1993. Jag hade läst en intervju med deras trummis Jerry Gaskill i Modern Drummer, samt någon artikel i en av de brittiska hårdrocksblaskorna (en sån där track-by-track där bandmedlemmarna kommenterade alla låtar påFortsätt läsa ”Själfulla rövsparkar.”
Stora barnkullar och blodiga yxor.
När jag föreställer mig den arketypiska hårdrockaren från min uppväxt under 80-talet så ser jag framför mig en kille någonstans mellan 15 och 25, med axellångt, rakt (och i ärlighetens namn ganska flottigt) hår som delats i bena på mitten, antydan till moppemustasch, klädd i off brand stuprörsjeans, nitbälte och/eller armband, tubsockor och slitna sneakers,Fortsätt läsa ”Stora barnkullar och blodiga yxor.”
Club Purjo 